Jag har lagat middagar som tagit sex timmar och middagar som tagit tjugo minuter, och de gånger gästerna fortfarande pratar om kvällen har förvånansvärt lite med timmarna att göra.
Det perfekta är en dålig middagsgäst. Den som står och finjusterar en emulsion medan vännerna sitter ensamma vid bordet har missförstått uppdraget. Ingen minns om såsen var skuren. Alla minns om värden var stressad.
Min regel numera: en sak får vara ambitiös per middag. En långbakad stek, en hemgjord pasta, en dessert som kräver vattenbad, välj en. Resten får vara bröd från bageriet, en sallad på tre saker och vin som någon annan valt.
Och tisdagen? Tisdagens spaghetti med smör och parmesan, äten i soffan, är också matlagning. Den räknas. Det är den som håller kärleken till köket vid liv tills det blir lördag igen.
